Jag har kommit på mig själv att vara en sommarmänniska! Kanske inte så radikalt och häpnandsväckande kan man tycka. Men för mig är det stort och faktiskt lite chockerande. Under de senaste snart 31 åren har jag titulerat mig som en tvättäkta höstmänniska. Kanske beroende på att jag har min födelsedag precis i början av vackra september. Månaden då löven skiftar i färg, luften är så där lagom sval och händerna snart täcks av ett par fingervantar.
Men nu när jag tänker på kyliga kvällar, höstlöv och jackor får jag mest rysningar. Ja, något måste ha hänt. Världsordningen är störd. Jag har blivit en sommarfantast!
När det är varmt är det som att allting blir så mycket enklare. Livet känns lättare på alla plan och kroppen slipper att täckas av lager-på-lager. Bebisen behöver på sin höjd en solhatt som extra klädesplagg utöver basen, och någon tjocktröja behöver inte stoppas ned i skötväskan. Jag har nu till och med förvånat mig själv genom att önska sommar hela året; jag har gått så långt att jag velat radera både höst och vinter från kalendern.
Det var någon som sa att föräldraskapet förändrar en människa. Se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar