Såhär nästan en månad efter årsskiftet vågar jag mig på att fundera igenom årets som gått. När jag dessutom förkyld och hängig, melankoliskt tänker tillbaka på svunna dagar och gräver i det förflutna anno 2008 kan jag inte annat än säga "Phu, 2008 är över". Ett år som i min värld kommer att gå till historien som ett av de mest händelserika.
Att summera ett helt år är inte annat än en omöjlig uppgift. Det rymmer så mycket mer än vad hjärnan har möjlighet att minnas, men en sak är säker - att lämna det bakom mig gör jag med skräckblandad förtjusning. För ett mer innehållsrikt år finns inte i min kalender. På gott och ont.
Pappas sjukdom, studietidens avslut, arbetslöshet, nytt arbete, vänner som flyttar utomlands, vänner som vänder ryggen, husköp och andra mer eller mindre avgörande begivenheter, positiva som negativa, avlöste varandra i ett tempo snabbare än snabbt. Såhär i efterhand är det svårt att för mig själv sammanfatta alla tankar och känslor som drivits upp och som fortfarande inte har lagt sig till rätta. Stormvindar sveper fortfarande förbi.
Att även detta år bjuder på avgörande händelser tvivlar jag inte på. För livet är minst sagt oberäkneligt, svårförståeligt och överraskande. Att vindarna dock ska vara något mildare är en önskan stark. För ett år likt 2008 måste dröja ett tag innan jag kan gå igenom igen. Ännu har jag inte hämtat mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar