Chock

Just när jag satt mig ned i tron om att allt skulle få vila en stund så reser sig orkanbyar runt husknuten. Just när jag stilla önskar om lite mer frid och lugn i tillvaron börjar livets skuggvarelser vråla livet likt lejon på jakt. Just när jag andats ut och börjat se med tillförsikt på tillvaron uppenbarar sig den mörkaste av de allra mörkaste avgrunder som livet hittills skådat.

Det är det här som är livet konstaterar jag och reser mig sakta från stolen och famlar efter något hållbart att greppa tag i. Något som står kvar när livet byter riktning i kast till synes tvärare än något annat. Det är nu de allra innersta krafterna ska ge sig till känna och bilda starka fundament att stå på i tider av smärta.

Livet är till synes oberäkneligt och smärtsamt. Vad har det för mening när en av de mest betydelsefulla människorna i ens liv fått sina dagar räknade. Vad har det för mening? Jag bestämmer mig för att inte ens söka något svar på frågan eftersom jag har det rakt framför mig.
Livet är kärlek och glädje.

För om det är något jag lovar mig själv nu är att inte lyda det moderna samhällets minsta vink om att leva efter klockan. Tiden är inte viktig. Livet är kvalitet och inte kvantitet. Det är nu livets mening ger sig till känna.