Tårar inför Uppdrag granskning

Jag har fortfarande en bitter smak kvar av gårdagens Uppdrag Granskning på SVT. Fallet utspelade sig en liten by norrut där en våldtäkt hade ägt rum och dom hade fallit. Förövaren var skyldig, bevis och vittnen fanns. Men istället för att ge den utsatta tjejen stöd, hyllade samhället den dömde pojken och hävdade att han var oskyldig. Trots att han själv hade erkänt.

Tjejen utsattes för påhopp, gliringar och rena hatkampanjer på internetforum och det var ingen hejd på vad folk trodde på i form av rykten och andrahandsinformation. De boende i byn hade som mål att krossa flickan och menade att hon hade hittat på allting. I inslaget uttalade sig en ytterst mesig präst om fallet, och hur han såg på det faktum att den dömde pojken kommit till skolavslutningen i kyrkan och delat ut blommor till sina vänner under rungande applåder och hejaskaror. Han tyckte att det var en fin gest.

Detta var nog det värsta jag sett på länge.

Att ett helt samhälle kan vända sig emot ett utsatt våldtäktsoffer och istället ställa sig på förövarens sida är inte bara olyckligt, det är rent av obehagligt, oförsvarligt och ytterst olustigt. Gemensamt hjärntvätteri.

Mitt i allt detta fanns en hjältinna som vågade stå upp för tjejen, någon som vågade visa sitt ansikte och säga rakt ut vad hon tyckte. En mycket ung tjej som på detta sätt visade sin enorma styrka och civilkurage. Och medmänsklighet. En tjej som nu får ta emot hyllningar från alla de som tror på ärlighet, värme och mod.