Upplivningsförsök

Eftersom mitt senaste inlägg på denna blogg gjordes för nästan exakt ett år sedan trodde jag att bloggen självmant hade slutat att existera, att den hade förintat sig själv på grund av inaktiviteten. Men på något sätt fann jag den vid liv, knappt med livsgnistan kvar men ändå med en slags energigivande aura omkring sig. För mig i alla fall. Syftet med bloggandet har för mig alltid varit extremt egoistiskt då jag skriver om mig själv och med mig själv som också kanske enda tänkbar läsare. Efter några upplivningsförsök och en liten ansning både här och där inser jag att den är i ett relativt dugligt skick. Än har den inte återuppstått men jag har gjort några försök att blåsa liv i den. Nya färger och ny bild kanske gör susen. Jag inväntar trots allt mildare vindar och lite ljusare tider, varför då inte bruka bloggen som en terapeutisk sinnad vän?

Så för att vara lite mer aktiv måste jag disciplinera mig, ja tvinga mig själv, att skriva inlägg. Som ett dagsverke. Eftersom jag ofta går på känsla när jag ska skriva kan det ibland gå långa perioder då jag helt enkelt inte känner för att formulera meningar. Nu ska det bli ett kort och ett långt inlägg varje dag tills jag får bättre saker att ägna mig åt under dagarna...