Vårens känslokompott

Jag kan fortfarande associera vårens annalkande till ungdomstidens känslokompott av både bubblande förväntningar och malande ångest inför den knoppande årstiden som väntade. Då jag förknippade den stundande värmen med en nervös känsla i magen av spirande förhoppningar, i kombination med en knipande oroskänsla i maggropen med ovetskap om att saker och ting inte skulle bli alls som jag hade tänkt mig.

Förhoppningarna grundades sig i att stora saker var på gång att ske, att lyckan äntligen skulle nå fram och att några av alla de önskningar och förväntningar som fanns i tanken skulle komma att uppfyllas. Vad alla dessa förväntningar egentligen handlade om var inte så viktigt men jag var helt säker på att våren var just den årstid som var anpassad till alla dessa överraskningar som hade legat begravda i smömassorna och bara väntat på att tina upp och äntligen göra entré.

Ångestkänslan var väl sedan själva frukten av att lyckoruset snart visade sig utebli, när den där bedårande vårkänslan med romantiken svävandes i luften visade sig vara en utopi. Ju varmare det blev och ju mer solen visade sig ju tydligare blev knipet. Den återkommande känsla av att inte ha hunnit med allt som skulle hinnas med i form av inköp av vårskor, hårklippning, planer inför sommaren och avsked av ännu ett skolår växte sig också allt starkare.

Varje år lurade jag mig själv att tro att det skulle bli annorlunda.

Hur mycket jag än slutligen våndades över det faktum att jag återigen hade blivit snuvad på mina dagdrömmar ville jag ändå inte missa showen. Varenda tecken på att lyckan/ångesten var i snabbt antågande ville jag fånga i min känslohåv: varenda solstråle, varenda citronfjäril, varenda blomknopp. Att missa någonting skulle vara ännu mer förödande än att vara medveten om det faktum att besvikelserna med all sannolikhet skulle komma att bli fler än de motsatta.

Idag kunde jag känna glädjeoron sprida sin värme och sin dysterhet i alla skrymslen och vrår i mitt inre. Våren är på gång, och jag ställer mig frågan: är jag verkligen redo?