Efter en solig dag kom tillslut regnet på lördagskvällen. Precis när S och jag var ute på en långpromenad. Som tur var råkade det ligga ett miniparaply i väskan jag hade med mig. Väl nere på stan (där vi egentligen hade tänkt att köpa mjukglass och få lite kvällssol i ansiktet) vandrade vi förbi en uteservering där ståupparen Öz Nujen stod och höll låda. Uppe på en liten kulle under ett stort träd blev den perfekta platsen att i ösregnet gratis få tillgång till Herr Nujens allehanda skämt om invandrare och löjliga svenskar på chartersemester.
Invandrare och religioner är hans gebit på skämtfronten (eftersom han var i Södertälje passade han på att främst prata om syrianer, iranier och finnar). Till en början var skratten självklara där uppifrån kullens höjd. Han kan sin sak, Öz. Med klockrena iakttagelser och påhitt drev han med den gapskrattande ölstinna publiken. De lite grövre skämten som snuddar på gränsen för vad man egentligen, egentligen får säga, blev fler av typen ”Vet ni varför alla syrianer har V-ringad tröja? Jo, för att de ska få den över huvudet förbi den stora näsan”.
Publiken som klätt in sig i svarta sopsäckar för regnets skull bestod till störst del av svenskar, varav ett högljutt svensexegäng barrikaderade sig längst fram. Regnet tycktes inte påverka komiken. Men trots ståupparens idoga försök att försvara sina skämt - att man ju minsann får skoja om allting - får skämten en alltmer bitter smak. Enligt mig i alla fall. De icke-rumsrena skämten haglar och publiken njuter. Speciellt vid skämten om hur syrianer, iranier och finnar uppför sig. Eftersom Öz själv är kurd och muslim anser han sig ha rätten att skoja om just detta. Och visst, igenkänningskomiken är ibland en fullträff. Men. Han drar den för långt. Under uppträdandet i en stad som denna, där antalet invånare med utländsk härkomst är mycket stort, verkar han dra den ännu länge. Han vet att det går hem. Invandrarskämten. Så långt att det hela tillslut bara blir en pinsam historia där han driver med unga syriankillars vågade dansstil, arabiskans svåra uttal och ”invandrarnas” passion för grillning.
Visst, även jag fattar att det ligger någonting allvarligt under ytan. Klart att man får skoja om det mesta! Men någonstans går skämten förlorade - i fördomarnas land. Inte hos Öz, nej, han vet ju vad han pratar om. Men hos andra. Kvar ligger de mörkna illaluktande fördomarna och bara sjuder och kokar för att bli ännu råare. De ger en bismak som inte riktigt vill försvinna sedan på vägen hem i regnet.
Ibland vinner man inte på att bara driva med någonting för att få det accepterat. Att driva med sig själv kan ibland vara det allra sämsta för att stoppa fördomar och elakt prat.
4 kommentarer:
Mm, jag håller precis med dig. Visst kan man skämta om saker och ting, men det kan bli ganska märkligt ändå. Det är en så himla svår fråga, för grundtanken är ju att skapa mer förståelse, men hur i hela friden kommer man egentligen dit på bästa sätt...?
våga inte kalla nujen för iranier han är kurd... det är han noga med.
Visst blev det lite väl bra.
Ja, det är inte en lätt fråga. Vill inte låta som en tristo som inte tål skämt. Jag är ju förvisso inte känd för att tycka att snusk-skämt och liknande, men detta var faktiskt lite för mycket - vilket även andra borde tycka...tycker jag.
Simon - ja, det var slarvigt. Har ändrat nu...
Skicka en kommentar