Tomatfärgen stiger

Jag har upptäckt ett nytt fenomen med mig själv. Jag rodnar. Vid pinsamma situationer har S flera gånger sagt att jag flammar upp i en slags röd nyans i ansiktet utan att jag själv känt av det på något särskilt vis. I går inträffade en pinsam situation som troligen återigen resulterade i den röda nyansen. Jag säger troligen eftersom jag inte med all säkerhet vet och inte kände för att fråga någon heller.

Var som sagt i Sthlm i går och kollade då in skivavdelningen på PUB. Vid stängningsdags begav jag mig ned för rulltrappan med K som var mitt citysällskap för aftonen. Vi pratar om några väktare på hans arbetsplats och jag säger att jag inte skulle klara av att vara väktare eftersom jag är mörkrädd. Att gå ensam mellan stängda kontor och butiker skulle då inte vara lämpligt, ej heller att traska runt med en ficklampa och bara vänta på att tjuvarna snart ska bryta sig in. Längst ner i rulltrappan säger jag högt och ljudligt med tanke på det vi nyss diskuterat och i syftning till mina egna egenskaper : Nä, att vara väktare kan verkligen inte vara något roligt jobb! Vad jag inte ser är att två meter framför mig står en person ikläddd väktarkläder och väntar på att få slussa ut de sista kunderna. Två meter. Att han blänger på mig ganska ledsamt efter den anklagelsen rätt upp i ansiktet är inte konstigt. Snacka om förnedrande för hans yrkesgrupp när någon kastar ur sig något sådant. Med handen framför ansiktet liksom glider jag ut på sidan för att så fort som möjligt komma ifrån situationen och skäms på ett sätt som jag inte gjort på länge.

Om hettan i ansiktet kom från den gassande kvällssolen, eller från pinsamheten är det ingen som vet. I alla fall inte jag.

Phu...