Viksbergsugglan vakar över skogen medan träden vajar i vinden - en av anledningarna till att jag, efter att ha sett samtliga Twin Peaks-avsnitt under loppet av några veckor, aldrig mer kommer att gå skogsstigen upp till stora vägen under dygnets mörkare timmar.Förra vintern famlade jag i mörkret på vägen hemåt med endast världens minsta ficklampa som följeslagare. Sista gången jag gick där mötte jag två lysande ögon som riktades mot mig mitt på vägen.
Att bo på landet är inte bara frid och fröjd.
5 kommentarer:
Usch så läskigt! Jag som är så mörkrädd att jag knappt vågar gå på toa på natten :) Låter bra att inte hänga ute i mörka skogen om nätterna!
Kram
Ja, jag förstår inte att jag vågade gå där i mörkret! Eller snarare springa och snubbla över trädrötterna...
Så länge du springer in i några röda draperier där ute i skogen så är det nog ingen fara ;)
Röda draperier ska jag akta mig för, däremot har jag skymtat vissa vita ringar i skogen. Bildbevis kommer snart på bloggen...
Skicka en kommentar