Att få leva enkelt

I tidigare inlägg har jag skrivit om rensning och röjning, och den slit och släng mentalitet som finns mitt i vårt samhälle. Det köps, köps, köps, men man blir aldrig nöjd - för det finns ju så mycket mer att köpa. Denna tanke har florerat i mitt medvetande under ett par år. Jag är ju en ganska shoppinggalen person som, mitt i all prylfrossa, egentligen vill stå utanför den konsumerande karusellen. Jag vill egentligen bara leva enkelt och njuta av några få saker som jag verkligen tycker om. Det är inte så att jag egentligen köper mer än någon annan , och framför allt absolut inte dyrare än någon annan, för jag är reornas mästare - handlar främst billigt. Men känslan av att jag har så mycket saker runt omkring mig som jag kanske inte behöver gör att jag börjar fundera över dilemmat. Shoppandets dilemma. Vad är det som driver människan till att shoppa?

I senaste numret av tidningen Glamour diskuteras detta problem i en längre artikel. Där skrivs det om att lyxkonsumtionen i Sverige har ökat drastiskt de senaste åren: "I början av 00-talet började den svenska ekonomins hjul att öka takten och nu snurrar det så fort att vi knappast hinner med". En konsumentbeteendevetare beskriver att anledningen till att många nu handlar mycket och dyrt är att vi har hamnat i en konsumtionskultur där vi är vad vi bär. Detta gäller inte bara kläder, utan också hem, bil och prylar. Trenden jämförs med konsumtionsvågen som sköljde över landet under 80-talet då lyx och flärd var på mångas heta önskan.

Men vem är det som har trissat upp denna hysteriska ekonomiska tillvaro där superstylad innerstadslägenhet, Gucci-väska, guldpläterad mobiltelefon, senaste Ipoden och blingbling av det allra mest remarkabla varianten är ett tecken på hur man faktiskt är som människa? Är det något vi själva vill, eller är vi helt enkelt lurade av komersen själv? Jag tror på det senare. Att dyra varumärke (som inte är av bättre kvalitet alla gånger) ska generera i stora inkomster för företagen är det allra viktigaste. Och det har lyckats - vi har gått på det! Eller kanske inte jag, för jag köper inte dyra märken (men väl kopior av dem, eftersom i stort sett alla klädbutiker härmar designen som de stora klädmärkena har skapat). Alla är vi slavar under konsumtionen. Hemska tider. Huvaligen.

Mitt i all denna snurr av mode-, inredning-, res- och prylstress måste man finna sig själv helt enkelt. Man måste välja vad man vill följa och göra sig medveten om att man faktiskt har ett eget val att stå utanför den värsta hysterin.

För några år sedan skrev jag en krönika på detta tema med titeln Att få leva enkelt (klicka på titeln). Den finns nu upplagd under rubriken texter i listan till höger. Den får avsluta tankarna kring ämnet för denna gången.