För att inte lämna den romantiserande och puttinuttiga bilden av landet och djur ämnar jag att dedicera detta inlägg till mina favoriter alla kategorier - katterna! De senaste åren har tycket för katter stegrats (mycket i takt med en viss K som också tycker om att vara omgiven att katter. Speciellt vita). Det bästa med dessa ulltussar är att de är egna och lite egoistiska fast på ett bra sätt. De svansar inte efter som hundar, utan tar mer egna initiativ och kan ge sig ut på en massa äventyr och strapatser på egen hand. De följer efter en lite smygande vid en promenad i trädgården och de gör lite som de vill. Helt enkelt.Gårdens 4 krabater har var och en egenskaper som gör dem speciella. Maja (ovan) är liten för sin ålder och är extremt busig. Som liten kattunge sprang hon upp och ned i träd och levde loppan. busar fortfarande gärna och mycket. Minns speciellt ett tillfälle förra året då vi flyttade ut lite grejer från vinden och ställde dessa utanför huset. En grej var en lång spegel som lutades mot en kruka. Synen av Maja som såg sig själv i spegeln, men inte för sitt liv kunde begripa att det var hon, var obeskrivlig. Hon hävde dig över spegeln flera gånger för att kolla vem som lurade bakom. Smög runt. Nosade och hade sig.
Pricken är lite äldre, men springer gärna efter och håller koll på vad man gär. Hon sitter också gärna vid fönstret och tigger klapp på huvudet och matbitar.
Svartis är gammal och lite enstöring. Leker gärna inte med de andra i gänget, utan tycker om att vara för sig själv. Har en tendens att visa klorna alltför mycket. Svingar en riktigt vass rak höger då hon inte vill att man ska sluta klappa henne.
Alfons är den rundaste i gänget och sitter gärna på trappen utanför entrén. Är lite svag i benen och orkar inte alltför långa promenader. Häromdagen följde han med på en tur i skogen men vände tillbaka några hundra meter innan mål eftersom han trodde att han inte skulle orka hela vägen hem. Återfanns på trappen nästföljande morgon.
Hyllningen av djuren kan återkomma...
4 kommentarer:
Tror Maja är min favorit! Pricken liknar min gårdsgranne för mycket. Svartis verkar arg. Alfons ser helmysko ut på fotot, men är nog snäll. Han är nästan lika tjock som jag!
/Vita katten
Ja, Maja har varit min tidigare favorit, men syns inte till så mycket här nu på gården. Pricken är däremot nästan alltid i krokarna. Svartis ska man akta sig lite för. S fick rivmärken på vristen häromdagen då hon snärtade till med tassen! Alfons ser itne lika kansig ut som han gör på bilden. Han är mycket snäll.
Åh, så fint med en liten kattkrönika! Jo, katter är fina fast jag är lite för allergisk för att det ska vara riktigt kul att vara nära dem. Hundar har ändå blivit min grej, just för att de är så mysiga och glada.
Ja, katterna är värda sin alldeles egna krönika! De tassar runt så söta och bara väntar på att bli fotograferade. Synd att du är allergisk!
Skicka en kommentar