Konsten att dricka te

Nu när hösten tydligen är kommen - vad passar då inte bättre än att fylla på förrådet av den mest gyllene drycken av dem alla. Drycken som inte har någon konkurrent. Drycken som vinner över alla andra. Nämligen - te. Som en gammal teoman (=tedrickare utan dess like) känns livet lite fattigare och dystrare utan en rejäl tesamling att välja bland när det är dags för dagens och kvällens olika testunder. En sisodär sju-åtta olika varianter av diamant-teflarn att välja på är ett strikt måste i detta hem.

Gårdagens besök nere på stan (då alla Södertäljebor var jättestirriga eftersom tv var på besök och spelade in något med Tobbe Trollkarl) resulterade i en visit på teboden. Med något snorig näsa (nej, det skedde ingen olycka vid sniffningen i burkarna) lyckades jag ändå att lukta mig till fyra olika sorter, som genast fick följa med mig hem: Göta kanal, Grön Södermalm, Japanskt körsbär samt Rooibos jordgubb och vanilj. Dessutom köpte jag löste på Willys i dag med vanligt grönt te som jag kan dricka under perioder då lukt- och smaksinnet inte riktigt fungerar som de ska - då jag inte riktigt vill slösa på teerna för 30 kr hg. Som nu ungefär.

Vilken färg det ska vara på teerna varierar från period till period. Det svarta står sig i alla väder. Grönt har vunnit många poäng hos mig de senaste åren, medan rött har vankat lite av och an. Visserligen påstås det senare vara det met nyttiga i gänget, men har inte riktigt kommit upp till samma nivå som de förstnämnda. Vitt te var den klara vinnaren under något år i mitt liv, men har inte återkommit efter det. Smaken av hö sitter liksom fortfarande kvar på något sätt. Dessutom är det så vansinnigt dyrt. Märklisch.

Nu är jag förberedd. Låt vindarna vina. Låt regnet smattra mot fönsterrutorna. Jag har laddat skafferiet med svart, grönt och rött guld - höstens räddning!