Slut med godisfrossandet

Med anledning av tidigare nämnda dåliga samvete över att vräka i mig en påse lösgodis skulle jag en gång för alla vilja ta ett beslut. I alla år har jag varit ett kakmonster och en godisfrossare utöver det vanliga. När alla andra har kunnat stå emot har jag glatt tagit en gång till. Lösgodiset har blivit både 2 och 3 hekto. Försöken att sluta äta godis har varit lika många som hårstråna på mitt huvud (ja, kanske lite överdrivet). Försöken brukar hålla en sisodär 2-3 veckor innan begäret slår till igen brutalt och ohämmat. Under min tid i Spanien varade det allra längsta försöket. Tror det blev uppåt 2-3 månader. Men nu, för en månad sedan slog jag på stort och bestämde mig igen. På allvar. Nu får det vara ett slut på godisfrossandet (choklad är särskilt förbud på) för att rädda mina stackars tänder. Efter en, låt säga, 4 återfall under denna relativt korta period (senast då i går) känner jag att något drastiskt måste till - ett allmänt proklamerande! Nu ska jag sluta äta godis (under obestämd tid)! Undantaget är dock riktigt mörk choklad med höööög kakaohalt som får intagas om begäret växer sig alltför stort. Det har faktiskt kostrådgivaren på gymmet sagt att man får göra ibland, så det så. Men inte varje dag. Tur att jag har en fantastisk choklad med chili i som jag fått som present från K. Men den ska sparas. Länge.

Proklamerande: Härmed lovar jag, bloggnea, att inte längre vara en godisfrossare (på obestämd tid). Jag lovar att inte äta något som helst godis under denna period (som kan bli väldigt lång). Detta innebär dock inte att jag slutar med kakor etc. Det skulle vara alltför smärtsamt.

Så nu är proklamerande gjort och beslutet taget. Nu finns ingen återvända. Goodbye, godis.