Landet, ack, landet

Kanske är det när man lämnat något och sedan återkommer till det ett tag senare som man insett att det finns en stor saknad? Det var inte förrän jag hade bott ett tag i stan igen som jag insåg att livet på landet var alldeles för underskattat. När jag nu återkommit på semester kan jag inte tänka mig något mer harmoniskt för tillfället än det landet erbjuder. Här på svärföräldrarnas gård i Småland tycks vardagen vara som bortblåst. Känner inga krav att göra något vettigt alls, utan har tillbringat dagarna med läsning, cykling och ett och annat bad. Vaknar till kornas råmande utanför sovrumsfönstret. Hör tuppen som galer. Känner vindens sus och solens sköna strålar. Ser vidsträckta ängar och skog. Hör traktorernas tysta brummande i skog och mark. Ser fjärilar och fåglar på närmare håll.

Att under en period bo på landet (bodde i och för sig i Skeppshult, vilket jag då inte tyckte var rena rama landet. Har dock ändrat åsikt om detta nu. Det är landet) är bland det bästa jag har gjort. En helt ny värld utanför stadslivet öppnade sig och jag insåg att till och med jag har varit ganska insnöad inanför 08-området. Upptäckte också hur fixerat media är på just 08. Det mesta handlar om Stockholm, vilket retade mig enormt under denna period. Jag själv såg mig inte som 08:a (vilket dock alla andra tycktes göra). Jag var jag. På landet. Fick en annan syn på mig själv och min omgivning. Den värdefulla upplevelsen borde fler få vara med om.

Men så får man tänka på att nu under semestertider erbjuds sådant som kanske inte finns då vardagen tränger sig på igen, med arbet och slit. En alltför romantiserad bild är inte bra att måla upp. Var varje plats har sin charm. Så även storstaden. Men landet, ack, landet, är det skönaste under sommartider.

(Bild från gårdens ståtliga trädgård.)