onsdag, augusti 01, 2007

Gamla godingar: Ansiktsburk

Under vinjetten gamla godingar kommer jag att tänka på olika minnen från svunna tider, för att liksom komma ihåg sådant som hör till det förgångna. (Vad invecklat det lät nu). Ett av dessa kom jag på i dag när jag lyssnade på radio på jobbet. Den enda kanal som har relativt god mottagning i tegelhuset jag vistas i är SR Metropol som av dem själva beskrivs som "en kanal för dig som bor i det nya Stockholm – och älskar det. Musik från hela världen...". Detta innebär således att kanalen spelar mycket musik utanför lilla Sveriges gränser, vilket jag tycker är mycket berikande på alla sätt och vis. Att höra andra vibes och toner är upplyftande i stället för att de maler på samma MTV-mjäk som rullas runt i andra kanaler. Nåväl, när jag under ett pass med moppen på kontoret svepte över golvytorna tillsammans med ett arabiskt sväng, kunde jag nästan urskilja några svenska ord. Men då dessa har en något märklig innebörd på vårt språk antog jag att det inte var svenska, utan bara något som liknade.

Kom då att tänka på ansiktsburk som varit till glädje för mig under tråkiga dagar. Denna utomordentliga humor är gjord av en reklambyrå som till den libanesiske sångaren Azar Habibs arabiska melodi skrivit ned "svensk text", såsom det låter. Enkelt med briljant kul. Minns speciellt en dag på jobbet (då hemtjänsten) när jag och kompis Josefin satt framför datorn och spanade in denna superba sida på nätet. Vi uttryckligen ramlade av stolen båda två. Jag kan inte minnas när jag skrattade så mycket på jobbet sist. "När hatten blitt färdig, han ramla in för haaatt" - översättningen vacklar?

Fiskpinnar är en annan höjdare med något mer underlig text dock. Knepigaste meningen: "Jag måste välja samuraj".

Hatten är din måste också spanas in! "Cool kille med läsk i hand..."

Känsliga personer bör varnas för texterna med ibland något fula ord...

Se även denna länk på Susning för mer värdefull info.

Men visst, det är gamla godingar, och även humorn kanske förändras när man spanar in den några år senare...

Inga kommentarer: