Det finns ett Internetgissel värre än något annat. Det lockar och pockar, drar och sliter. I shoppingnerverna. Det inleder till frestelse att söka bland nya och begagnade prylar (ja, men man kan ju göra ett fynd!), men även att sälja sådant som skräpar i garderoben. Känslan av maktlöshet sprider sig när man suttit bänkad i flera timmar (kanske något överdrivet) framför små små bilder av kläder och prylar som är till salu.Tradera kallas detta gissel - auktionssajten på nätet.
För ungefär ett år sedan introducerades jag för denna hemskhet på nätet och sedan dess är jag fast. Men som med allt annat går det i perioder - men det är när jag har som mest pluggtid framför datorn som inloggningsfrekvensen ökar. Avkoppling från plugget, kallar jag det. En lögn.
Då jag insett Traderas faktiskt även positiva funktioner med att själv kunna sälja gammalt bråte har användningsfrekvensen ökat ännu mer. Gamla skor, jackor, tröjor och annat genererar i flera hundralappar. Mycket bättre än att de bara ligger kvar och dammar i garderob och källare. Det är i alla fall så jag försöker trösta mig när jag efter timmar av arbete med fotografering, varubeskrivning, inloggning, mailing, packetering och postning säker fått ungefär 5 kronor i timpenning för min affär.
När jag introducerade Tradera för väninna M för ett tag sedan insåg jag att det var fler än jag som kunde bli fast. Men som också kunde spotta och fräsa över Traderadrogen. När jag nyligen blev tillfrågad av vänninna T att hjälpa henne med Traderaförsäljning blev jag tveksam. Ska jag verkligen locka in fler i detta elände? Kanske är det dags för Traderafasta. På obestämd tid!
Inlägget sponsras av ;o) :
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar