Lugnet infinner sig på Hönö

I en tidning som jag en gång skrev i skulle redaktionsmedlemmarna välja ut sina absoluta favoritställen. Där man verkligen trivs och njuter av livet. Där lugnet infinner sig och själen kan andas ut. Jag valde Hönö:

"Den plats som påminner mest om somriga ljuvliga dagar är Hönö utanför Göteborg. Även på vintern kan en enda tanke på ön ge en känsla av ljus och värme. Den sätter spår som aldrig försvinner. Spår av lugn och lycka. Varma kvällar, båtfärder, grillning på klipporna, vattenskidåkning, promenader med spaning på mysiga hus, glassätning i hamnen... Med förmånen att få ha Hönöbor som vänner är platsen aldrig långt borta. Inte i sinnet i alla fall. Hönö är mitt favoritställe. Året om."

Denna ö kom in i mitt liv år 2003 då det första besöket gjordes hos vännerna E och M. Det senaste besöket gjordes i lördags. Det var åter dags! Efter en färjetur på en sisodär 15 minuter infinner sig direkt den välkända lugna lunken. Ö-livet är något alldeles extra. Nu bjöd inte detta besök på något bad (bad på Hönö är för mig en liten kamp, då man får tampas med en massa läskiga brännmaneter, så det gjorde inte jättemycket att vädret inte tillät detta) eller vattenskidåkning (förra gången kom jag upp efter 17 försök), men väl mycket annat. Fredagen bjöd bl a på en springtur på världens vackraste runda invid vattnet, därefter grillning sent på kvällskvisten. Lördagen påbörjades i hamnen där vi strosade runt i de mysiga små butikerna (och inhandlade ett superfint sängöverkast med snirkliga, skira blommor i vitt, turkost och brunt). Köpte äkta Hönökaka på bageriet. Kollade in Second Hand. Tog båten till Fotö för att fika, men det var stängt för säsongen. Blev en båtfärd utöver det vanliga med full fart, gupp, vågor, plask och stänk. Lovely! Gled i land invid Nimbus (café/restaurang/konferensanläggning som tillhör någon kyrka) och dinerade foccacia och kaffe latte. Avslutade dagen med en alldeles magnifik promenad på Hälsö.

Hönö med omnejd har ett skimmer över sig som bara finns där. Kanske för att den inrymmer så många minnen. Kanske för de goda vännerna som bor där. Kanske för det omgivande havet. Kanske för de saltstänkta söta husen. Kanske för den lugna lunken. Eller alltsammans på en gång.