Ibland är längtan efter beröm och uppmärksamhet större än vanligt. De tider då man inte riktigt tror att man har förmågan att utföra någonting kreativt som är till glädje även för andra personer än en själv. Det är då det är behövligt att få höra att man faktiskt kan någonting. Att man är kapabel att skapa någonting riktigt bra. Riktigt bra.
Överallt läser jag om kända personer som har skrivit böcker, spelat in filmer, gjort en utställning, formgivit en möbel eller designat en klädkollektion. Mängden av kreativa erkända människor tycks bli större för varje dag som går. Det fullkomligt vimlar av dem! Media överröser oss med information om vad "alla andra" minsann kan göra och hur bra de är på det de gör. Att då känna att självförtroendet sviktar ibland kanske ändå inte är så märkligt. Men jag då, vad är jag bra på? Finns det någonting som jag kan som är det minsta bra. Tanken har varit mig nära under en längre tid. Inte så att jag egentligen söker en massa beröm, utan det handlar nog om att kunna vara stolt över det jag kan och gör och inte mäta mig med alla andra. Att få känna att jag är bra på något.
Så i veckan kom en liten belöning - ett svar på mina frågor. Jo, jag kan faktiskt göra någonting som är bra. Åtminstone en liten, liten skriven text. För en essä som jag har skrivit ska nu bli publicerad i Humanistiska föreningens (vid SU) tidskrift! Tjoho! Vilken seger!
Som sagt - en liten belöning till ytan, men ack så stor för mig själv.
(Essän lägger jag in på bloggen när den har publicerats).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh, men vännen! Du är ju bra på massor av saker! Men jag fattar vad du menar, det kan tyckas som att alla andra är mycket bättre hela tiden och det går aldrig att hänga med. Men man får nog helt enkelt bara lov att se de andra som inspiration och istället fokusera sig på vad man själv gör. Annars blir det väldigt jobbgt tror jag.
Kul med essän också! Grattis :)
Skicka en kommentar