Strapatserna i sköna Göteborg

En vecka har nu gått sedan färden till Göteborg förra helgen för att ha tjejhelg med M och E. Krafterna under veckan som gått har inte riktigt infunnit sig. Dessutom ramlade jag på någon slags förkylning som mest har bestått i en stor matthetskänsla. Så utan kraft = inget skrivet. Utan kraft = ingen inspiration.

Göteborgshelgen var dock utan tvekan den trevligaste på länge - ett välbehövligt avbrott i vardagen. Spårvagnsåkning, Second hand-besök, strosande på stan, kafébesök (fika, fika, fika), försök till utgång på lördagen (resulterade i stället att vi hängde utanför världens bästa "creperia" på Linnégatan. Makalöst goda pannkakor med valfri fyllning, valde själv nutella, banan och valnöt - wow) blev receptet på den lyckade lugna helgen. På söndagen traskade vi igenom Slottsskogen med kameran i högsta hugg och insöp vackerheten i form av höstliga träd och ljummen luft som susade omkring. För mig som har en rejäl fäbless för höstlöv i alla dess kulörer och den höstliga melankoliska känslan är detta naturområde en riktig pärla. Tänk att ha en sådan runt knuten, vilken lycka att få vandra runt där och bara känna naturen och luften. Tråkigast var avskedet på söndagen då jag ensam skulle ta spårvagnen ned till stationen för att tuffa vidare i ett tåg i fem timmar.

Efter helgen konstaterade jag två saker: 1) Varför ska vänner bo så långt bort?, 2) Göteborg är trevligare (och mysigare och vackrare) än Sthlm. No doubt.