Att ens förstå en gnutta av det som människor upplevde i dessa läger är fullkomligt omöjligt. Men att ta del av skildringar kan göra att man kommer ett steg närmare verkligheten. Den fasansfulla verkligheten som tyvärr fortfarande finns runtomkring oss. För kriget har inte tagit slut.
Här är min recension från år 2003 av boken: "Titelfrågan ställs av författaren och huvudpersonen i denna bok. Svaret torde vara nej. En människa är inte en människa när den utsätts för sådana grymheter som ägde rum i koncentrationslägren under Andra Världskriget. Misshandel. Sjukdom. Tvång. Hot. Förnedring. Listan tar inte slut. Men människan reste sig upp och blev författare till en av de mest inlevelse- och precisionslika skildringar inifrån taggtrådarna och murarna. Med pennan har Primo Levi satt ord på den maktlöshet och hopplöshet som fanns i lägret. Han ger olika karaktärer liv med sitt språk. Han får läsaren att nästan se in i fångenskapen med sina egna fria ögon. Primo Levi beskriver dagarnas smärta och nätternas mardrömmar. Samtidigt skymtar faktiskt sorglösheten och livsglädjen. Längtan efter att få komma hem och träffa de sina, äta sig mätt och få berätta för andra om sitt öde gjorde honom till en överlevare."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar