Onsdagen fortsatte med promenad bort till Svampen på Stureplan för att möta upp mor och far. Vi fortsatte till ett bedårande kafé, eller konditori av den klassiska typen - Sturekatten. Kanske det dyraste i stan, men också det mysigaste, med inredning från förr. Historiens vingslag fortsatte att slå. Så en giffel och en latte senare begav vi oss (utan mamma) till Chinateatern. Då portarna ännu inte hade slagits upp blev det spatserande runt i kvarteret, förbi synagogan och vips så uppenbarar sig en figur i svart rock - kvällen huvudperson, Michael Nyqvist på väg till jobbet. En timme senare skådar vi honom på scen framförandes pjäsen Om detta är en människa, skriven av Primo Levi. Regissör: Lars Norén. Nyqvist står med fötterna stadigt på samma punkt och med händerna knutna framför sig. I 2,5 timme.Mina tankar innan var att detta minsann skulle bli så allvarligt och tungt att man knappt skulle orka ta sig ut från lokalen efteråt. Men denne fantastiska skådespelare gör pjäsen till ett mästerverk. Visst, med allvar i rösten, men med en sådan inlevelse och sådan berättarförmåga för han med oss in i boken, bort till Auschwitz mörker, utan att för den skull vara alltför dyster. Den faktiskt hoppfulla ton som förekommer i boken, finns med i allra högsta grad (förutom på slutet). Han gör en makalös insats med att bara komma ihåg replikerna och att under en kväll faktiskt vara Primo Levi. Tankarna efteråt är många. Dessa har fortfarande inte riktigt lagt sig till rätta - fortfarande finns mycket att bearbeta. Teatern satte spår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar