Göteborg har något alldeles extra. Sveriges näst största stad, javisst, med ack så vacker. Lummig, mysig, vänlig. Besöket hos väninnan E på söndagen bjöd på en ny bekantskap som numera är en favorit: Slottsskogen - ett fantastiskt stort ströv-/promenadområde mitt i stan. Då söndagen var soligare än på länge kändes det som att halva stan hade tagit sig ut. Även E:s nya bostadsområde Änggården var alldeles bedårande. Boende i en alldeles förtjusande vindsvåning i en gammal stor läkarvilla har hon grönskande utsikt och ett mysigt krypin. Området var fullproppat med vackra villor, stora, färgglada och grönskande. Gatorna var smala och känslan av att ha kommit till ett annat land var inte långt borta. Kändes nästan som England. Att få bo i en sådant området är ju drömmen - bo i stan men ändå inte. Nära till naturen. Bara några promenadsteg bort från området äntrade man ett kolonilottsområde (mycket fint) och en stor bokskog (Änggårdsberget som är klassat som naturreservat). Botaniska trädgården är också alldeles runt knuten. Att gissa priser på dessa bebyggelser i området är knappt möjligt. Lyckans E att bo på en sådan plats. Hit kommer jag gärna tillbaka snart! Men såklart främst för att E bor där. Så synd att det är så många mil till staden. Vi ses alltför sällan.De 50 milen hem på kvällen blev långa, långa. Välbehövlig paus på McDonalds i Skara. Lång, mörk väg hem. Semestern slut. Nu väntar allvaret igen, skolan hägrar.
2 kommentarer:
Åh, detta är nästan bara för mycket för mitt hjärta! Precis på ett sånt där ställe vill jag bo! Puh, jag måste andas lite nu :)
Ja, det var nästan smärtsamt att vandra runt där. Det var så vackert! Skulle också vilja bo så där - det var perfekt!
Skicka en kommentar