Lite lantliga tankar

Tänk vad sårbar man ändå kan vara på landet. Har haft ett par dagars uppehåll från Internet-användandet på grund av att blixten kraschade modemet. Det oväder som susade in över Södra Västbo under två timmars tid var det ruskigaste på länge. I stan är man säker. Stora betonghus med åskledare som heter duga. Men här, i huset på landet, med träd och ladgårdar och kor och allt möjligt som kan brinna upp av ett blixtnedslag ute i rusket, är man mer skrajsen. Själv stirrade jag som en höna när jag var ensam i huset när åskan dundrade in, och resten av kompaniet var ute på fältet och byggde hus. Minns när jag var liten och gömde mig under köksbordet med hockeyhjälmen nedragen över huvudet och hade flera filtar hängandes över bordet som skydd. Någon hjälm blev det dock inte häromdagen, men väl några ynkliga små gnyenden mitt i stirret.

Livet på landet har i stort sett inneburit läsning, promenader, cykelturer, bad, film och fika, fika, fika. Och så en dag med omläggning av stenplattor. Det kraftarbetet gav mig träningsvärk i tre dagar. Har också varit bjuden på två middagar utsocknes, samt en våffelkväll i en by längre bort. Behövlig avkoppling så här på sensommaren innan verkligheten tar vid igen. Att lämna detta nu igen känns ledsamt och lite modfällt. En vecka går så vansinningt fort. Hem till stan igen (förutom en liten sväng västerut), sedan är det bara att vänta på nästa gång man får styra kosan söderut. För här hägrar lugnet och närheten till naturen.

Länge leve landet.