I förra veckan läste jag i en damtidning en krönika om att ta tillvara på de små lyckliga stunderna i livet. Krönikören menade att det mest effektiva sättet för att bli lyckligare var att samla på små vardagliga lyckor. Smånjutningar. Hon menade att stora omtumlande glädjeexplosioner inte tillhörde det vanliga, och var ingenting man direkt kunde gå och vänta på. Smånjutningarna var viktigare.Detta är en tanke jag burit på under några år. Att ta tillvara på de små, vackra sakerna som kommer upp i vardagen (varje dag). Det enda svåra är att upptäcka dem, att ta tillvara på dem, att njuta av dem. För de finns där, även om man inte alltid riktigt får syn på dem, det gäller att bli medveten om dem. I går infann sig ett sådant ögonblick då jag mitt i tristessens ögonblick köpte en stor kaffe latte och en kanelbulle och satte mig ned på en betongbänk och glassade i solen några ögonblick, innan jag var tvungen att gå till tunnelbanan och åka hem från skolan. Då tänkte jag verkligen: nu måste jag njuta att detta lilla ögonblick, för vem vet när det kommer åter?
Små fikastunder, vacker sol som silas genom lövverket, oväntat beröm från någon, en vacker blomma, en gullig hund, god choklad, en fin film - ja, vad som helst kan bli dagens smånjutning. Bara man passar på att unna sig lite vardaglig lycka. Fånga den. Uppmärksamma den. Ögonblicket av glädje mitt i livet. Kanske när man som mest behöver det.
För några år sedan skrev jag en krönika om just detta ämne. Finns att läsa här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar