Prenumerationsundran

Ibland kan det löna sig att hoppa på värdelösa prenumerationserbjudanden för tidningar som absolut egentligen inte har en själv som målgrupp. Nappade på ett erbjudande från tidningen Tara (för kvinnor 40+...) då ett snyggt yoga-set i svart skulle ingå i det facila pristet av en femtiolapp. Då Tara ju har en något äldre målgrupp gav jag den direkt till mamma efter en snabbläddring. Vid senaste och sista numrets bläddring fann jag gratiskuponger till förhandsvining av den franska filmen Tillsammans är man mindre ensam, vilken jag till min lycka genaste bytte in till riktiga biobiljetter på Filmstaden.

Andra prenumerationserbjudanden har varit nästan lika lyckade. Tidningen Hem & Hus i 3 månader för 49:- inklusive en morgonrock (behövde en precis då), Glamour i 4 månader för liknande pris inklusive parfym och örhängen, Damernas värld i ett halvår för lite över en hundring inklusive nått-vad-det-nu-var. Ibland känns det som att man gör riktiga fynd. Eller så går man helt enkelt bara på tidningarnas lockelser och marknadsföringsknep.

Det som dock alltid har konfunderat mig är hur tidningarna verkligen tjänar på dessa erbjudanden, då säkert de flesta avslutar prenumerationen efter de betalda numrena. Finns det någon slags masstillverkning av premier av olika slag (ofta har olika tidningar samma premie) månne? Säkert är dock att många lika lättlurade personer som jag nappar på dessa rätt nördiga erbjudanden. Något man ibland får ångra... Förresten hörde jag att 3 nummer av Amelia + en rosa pilatesboll i storlek gigantisk bara skulle kosta 69:-. Det vore kanske något? (Eller inte...).