Yrkesstoltheten måste komma fram

Filmen Tillsammans är man mindre ensam, gjorde ett starkt intryck. Jag kunde se mig själv där Camille gick och städade, dag ut och dag in. Hennes ständiga kämpande att orka med att hålla kvasten och tömma papperskorgen. Hur hon till grannen och den nye vännen Philibert Marquet de la Tubelière sa att hon arbetade på kontor. Själv arbetade han på museum. Faktum var att sanningen var en helt annan: för visst jobbade Camille på kontor, men inte med pappersarbete. Och visst arbetade Philibert på museet, men med att sälja vykort och affisher.

När jag efter andra turen till Spanien 2002 inte kunde finna något långvarigt arbete jobbade jag några veckor som lokalvårdare på sjukhusets BB. Nyfödda bebisar på jobbet varje dag, vilket var sött och skoj. Men samtidigt fanns en nedvärderande känsla inom mig - här går jag och städar andras smuts. Som om jag inte kan något annat. När någon frågade mig vad jag arbetade med svarade jag: på sjukhuset, utan vidare förklaring. För det var ju sanning. Med viss modifikation. Och det var varken sista eller första gången jag uteslöt vissa detaljer, för jag har haft många jobb.

I somras arbetade jag som lokalvårdare på Svenska Wolkswagens stora kontor. Med flera kontorsvåningar som arbetsplats var det ett tungt arbete, tidigare morgnar, tröttsamt och inte så vidare kreativt. Men för mig var det perfekt: eget ansvar, korta dagar, fysiskt ansträngande (gratis träning) och inte så krävande för min då uttröttade hjärna. Och då minsann - då bestämde jag mig för att så långt jag kunde inte gömma mig bakom en fasad och säga: jag jobbar på kontor. För mig var ju detta perfekt och då borde jag ju stå upp för det jag faktiskt gör. Att skämmas för att slava åt andra är inte rätt taktik - vare sig en själv eller någon annan kommer då att göra yrket mer hedervärt eller attraktivt.

I varje yrke måste finnas en yrkesstolthet: att få känna att man är oumbärlig, att man gör ett gott arbete, att man kämpar för sin inkomst, att man faktiskt gör sitt bästa för att hjälpa andra. Jag hörde alldeles nyligen en fiktiv, men talande, historia om att tjäna. Nu minns jag den inte så värst bra, men den utgick från en biografstädare som fick tre önskningar uppfyllda av en lyckofé. Då städaren så gärna ville bli en viktigt person, slutade det med att han efter flera chefspositioner var tillbaka i städarens roll. Det var där han kunde tjäna andra människor, där var han också viktig.

Det visar på alla människors värde i deras jobb. Det gäller bara att vara stolt över det man gör så får det också ett högre värde.