Födelsedagen i lördags blev en ypperlig sådan. Att fylla år har med åren inte fått minskat intresse från min sida. Förväntan och nyfikenhet ligger fortfarande kvar, djupt förankrad hos det lilla barn jag fortfarande känner att jag ibland är. Kanske handlar det om att en gång per år faktiskt bli ihågkommen och uppmärksammad för den man är, inte det man gjort eller gör. Ett mycket trevligt påfund. För det man gör kan ibland tendera att vara det absoluta fokus. Man frågar inte nya eller gamla bekantskaper vem de är, utan vad de gör och kan tänkas göra inom snar framtid. Det speglar inte alltid personlighet, värde, egenskaper och känsla. Snarare är det en fasad utåt. Vare sig man vill eller inte - det man gör är inte ens värde. Även fast det ibland verkar kännas som att alla ser det så.
Tillbaka till fokus: födelsedagen. Då jag egentligen hade tänkt att låta dagen passera ganska obemärkt förbi (av ren lathet) lät jag i stället några vänner ramla in på en fika. Positivt. På söndagen gästade familjen vårat hem för ytterligare en fika. Så nu har här fikats ett flertal gånger. Och tur är väl det - fikafantast som jag är. Födelsedagen är nu alltså över och det är bara att vänta på nästa. Hur jag då ska kunna tackla att jag blir närmare 30 än 25 är sen en annan fråga...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar