Vänskapen består

En fantastisk helg är förbi. Att skiljas från vänner är alltid väldigt sorgligt. Speciellt om de bor på andra sidan Atlanten. Denna helgen som har spenderats i Lund tillsammans med väninna M och amerikansk väninna J har varit märkligt annorlunda - inte som andra gånger man ses. Kanske kan det bero på att det faktiskt var fem år sedan vi sågs. Inte väninna M såklart (vi ses ju rätt ofta ändå), utan min bedårande amerikanska vän. Fem år efteråt kan jag ändå känna att samtalsämnena inte är långt borta och både skratten och gråten är nära. Märkligt egentligen eftersom vi faktiskt inte har haft så mycket kontakt under dessa år. På något sätt kändes det ändå som vanligt att träffas igen. På ny mark, i Lund. Inte i Granada, Spanien, där vi en gång träffades. Det i sig en mycket märkligt och tuff period. Vi är vänner fastän språket och hur många mil som helst skiljer oss åt. Och till nästa gång dröjer det säkert två år. Men inte en dag mer. Det blir att spara pengar till flygbiljetter redan nu...

Det finns verkligen vänner som finns kvar på nära håll fastän man inte träffas mer än var femte år. Eller kanske ens hörs speciellt ofta. Vänskapen består trots alla hinder.