torsdag, september 13, 2007

Favoriter: Konserter i modern tid

Vissa klagomål har således framförts gällande favoritkonserter. Därmed gör jag i detta inlägg en utvidgning av tidigare listade konserter - men nu i modern tappning. Därför: en lista på tre favvisar som setts under det senaste året:

1. Depeche Mode på Stadion. En oväntad upplevelse för min del skedde förra sommaren då jag och K såg synthgiganterna Depeche Mode (med 30 000 andra åskådare). Konserten var makalös även för mig som inte lyssnat på dem så ofantligt mycket. Men med 7 plattor i Mp3:an lyssnade jag in mig ordentligt månaderna före. Och det var det värt. Walking in my shoes, Precious, I feel you, Personal Jesus och Enjoy the silence var några av de största låtarna som spelades. Därtill en bunt andra pärlor. C o o l t, är rätt ord att beskriva denna konsert.

2. Tomas Andersson Wij på Rival. Tomas eller TAW, eller vad han nu kallar sig, har tidigare mest legat och dammat i bokhyllan bland de andra kompisarna i CD-samlingen. Har lyssnat, men mest sporadiskt. För några månader sedan skedde dock en Wij-uppenbarelse då jag plötsligt insåg hans poetiska låttexter och enorma musikalitet. Kanske behöver låtarna mogna till sig lite och invänta tider då de passar in i livet? Spelningen på Rival ökade intresset ytterligare, för en sådan bra liveartist skådar man sällan: Wij var som en blandning av en vismusiker och en historieförtäljare av makalöst hög klass.

3. Loney, dear på Nalen. Emil Svanängen, som är den ende egentliga medlemmen av bandet (han gör all musik och spelar alla instrumet själv på plattorna, men vid scenframträdanden har han med sig ett gäng musiker) har jag följt i några år. Först såg jag honom på scen ensam med en gitarr, knappt igenkänd. Några år senare står han på scen i Nalens vackra lokaler och fullständigt briljerar tillsammans med musicerande kompisar. Låtarna har blivit fler och vackrare. Loney, dear´s musik är för den ovane kanske en aning märklig: mycket falsett, svåra texter, skumma ljud och långa ljudsekvenser. Men efter rejäl inlyssning finns ingen återvändo - man är totalt fast.

Inga kommentarer: