Ena hjärnhalvan bortkopplad

Efter helgens strapatser har jag kommit fram till flera saker: 1) Det tar ett tag att hämta sig efter en sådan rolig intensiv helg som jag hade i Lund + att det precis varit skolstart + att jag varit förkyld i minst hundra år + att jag fortfarande är i lidandets stadium efter att jag kommit till insikt att sommaren tragiskt nog är till ända, 2) Att resa bort precis när skolan början är inte idealiskt eftersom man då genast kommer efter och kommer så att vara ett bra tag framöver (om man inte gör världens rush och pluggar in allt under helgen), 3) Jag har hittat min nya hobby - vara kreativ med händerna, i detta fall göra smycken. Den tredje punkten kommer som lite överraskande insmygande på listan. Det är en ny upptäckt jag gjort.

Någon har sagt att man genom att sitta och pyssla, måla eller dona med någonting kreativt enbart tänker med vänster, (eller var det höger?), hjärnhalva (strunt samma, en av halvorna i alla fall). Därför ses det som väldigt terapeutiskt och välgörande för intensivt tänkande hjärnor. Som min just nu. Att sitta vid ett bord fullt med vackra pärlor inhandlade (för dyra pengar) på Panduro var precis vad jag behövde. Dock för att starten var lite stressande trög då pärlorna tycktes enbart åka ned på golvet och trådarna inte fungera som jag tänkte. Men efter ett tag kom jag in i flowet. Pärlflowet, då varje pärla som träddes på tråden tycktes passa perfekt. Ett par timmar senare hade vi alla tre lyckats med bedriften att faktiskt kreera varsitt halsband, armband och örhängen i olika kulörer. Då min favoritfärg för säsongen är grön använde jag främst de lindblomsgröna pärlor jag valt att inhandla (längst till höger).

Kanske var det inte smyckena i sig som var den stora grejen. Det är rätt dyrt att inhandla dessa pärlor. Nä, det var att koppla bort ena hjärnhalvan och energiskt koncentrera mig på någonting kreativt. Frågan är därför vad som ska bli min hobby på riktigt, min terapeutiska hobby när jag vill koppla bort allt som har med multimodala multisekventiella hypertexter (som faktiskt detta är), och andra teoretiska strikta resonemang som läses om i skolan. Målning = uteslutet, har ingen konstnärlig förmåga; kreamik = för kruxigt; sömnad = för frustrerande (tråden trasslar sig alltid när jag ska sy); papperspyssel = inget tålamod. Får ta mig en funderare. Tills vidare får jag njuta av mina nya fina pärlsmycken och tänka på vad terapeutiskt det var att tillverka dem. Kanske kan leva på det än...