När nostalgin griper tag

De tre karaktärsdragen som nämndes i tidigare inlägg får här sin fortsättning. Kanske kräver de en vidare utläggning. Jag börjar med nostalgin hos nostalgikern.

1. Nostalgiker. Nostalgi är ett ord skapat från grekiskans nostos (återvändande, hemkomst) samt algos (smärta). Tidigare var ordet en medicinsk term för hemlängtan, och senare enligt filosofen Immanuel Kant ett begrepp som beskrev en längtan efter ett då, något som varit tidigare. I en artikel i DN skriver man att nostalgi är "ett tillstånd, en dröm om äkthet och om absolut närvaro, som då vi var barn och lärde oss att cykla och var stora nog att våga röra oss ett kvarter bort från hemmet. Dit kan vi aldrig återvända." Nostalgi var tabubelagt under en längre period - att vara nostagliker ansågs inte vara accepterat eftersom den moderna människan under 1800-talet inte var tillåten att lida av hemlängtan: "nostalgi kunde tolkas som att man längtade till en tid som var förbi" och "att vara nostalgisk var detsamma som att längta efter livsformer som moderniteten hade lämnat bakom sig." Nostalgi är helt enkelt en "bitterljuv, men ibland tung känsla av förlust och längtan".

Just bitterljuv är ett ord som beskriver känslan av nostalgi på ett ypperligt sätt. Att tänka tillbaka på svunna tider är sannerligen en blandning av lycka och smärta. Man vill inte tillbaka rent fysiskt (omöjligt i alla fall), men att tänka på en viss tid, att drömma om den kan vara en skön känsla. Nostalgin kryper oftast för egen del till tider i livet som inte kommer tillbaka for sure: Spanienäventyren i Benidorm och Granada, olika resor, barndomens tid utan bekymmer och oro, folkhögskoletiden, tjejgängstiden, (viss period av) tonårstiden. Även platser dyker upp i den nostalgiska känslan, även fast Herr Kant påpekade att det är ett då man längtar till, inte ett där. Gamla lägenheter etsar sig fast i mitt minne under lång tid och nostalgiska blickar riktas till dessa när jag dem går/åker förbi. Kanske är det inte själva lägenheten jag saknar, utan minnena från dem. Den tid som faktiskt var då jag bodde där. Tider som var värdefulla, längtansfulla, värda att minnas.

Så ofta, ofta återkommer den där nostalgiska känslan. Smärtsamma, men ändå ljusa minnen av tider som flytt. En känsla av tidens snabba hastighet. En känsla av livets förgänglighet.