Pendlingsklagan

Nu efter ett antal pendelturer till huvudstaden (sedan jag började skolan) har jag kommit till insikt. Jag tycker inte om att pendla in till Sthlm. Bara att komma till skolan tar nästan två timmar för mig, vilket inkluderar promenad till bussen, busstur, pendeltågstur med stor trängsel, promenad (snarare spurt) till t-banan tillsammans med miljoner andra människor, tunnelbanetur (då man står så tajt att man ramlar än hit än dit - i dag klev jag en gubbe på foten), promenad till skolan där det är ännu mer folk än det var på tunnelbanan. För att sedan köpa sig en macka eller en kaffe eller liknande innan föreläsningen som vanligen startar klockan 13, krävs det sannerligen vassa armbågar och stort tålamod. Samt ca 30 minuters överflödig tid till att stå i kö.

I det stora hela kan jag konstatera att när jag på väg hem har klivit av bussen här i kvarteret och masar mig sakta hemåt efter en mastodontfärd (som jag ser det) i rusningstrafik - pustar jag ut och tänker: aldrig mer. Men så är det föreläsningsdax igen och pendlingen återupprepas. Har ingått en pakt med mig själv att inte någonsin arbeta i Stockholm. Att ha det så här varenda eviga dag (och under vinterperioden när tågen konstant är 20 minuter sena, huvaligen!) kan inte vara bra för någons hälsa.

Tänk om man bara kunde få teleportera sig från den ena platsen till den andra, så vips var man på jobbet/i skolan utan trängsel och förseningar. Vad enkelt livet skulle vara.